John Moore clinic... eller ny start?

Nu är jag tillbaka vid tangentbordet igen... Känner att jag har lite att skriva om efter helgens spontana - men mycket trevliga - utflykt till Nytorp tillsammans med Elly där John Moore hade en tvådagars clinic. Roligt att det händer någonting på hemmaplan ibland också så man slipper alla de långa resorna.

Vi var tio deltagare med häst och flera personer som kollade på ifrån läktaren. Vi började lördagens förmiddag med en presentation av oss själva och en genomgång av Johns tankar inför helgens arbete, sen hämtade vi hästarna och började med arbete från marken där vi gick igenom några olika övningar och att se till så vi kunde flytta alla olika delar på hästen oberoende av varandra. Därefter satt jag upp och skulle tillämpa markarbetet även från hästryggen med tryck ifrån bäckenet framåt, bakåt, rakt, och sidledes och en kombination av dessa tillsammans för att sätta press på olika delar av ryggen och återspegla lekarna vi hade gjort tidigare. Samma sak jobbades vidare på under söndagen. Elly skötte sig exemplariskt och har varit lugn och trevlig hela helgen. Dock är det fortfarande någonting som stör henne när någon sitter på henne och hon vill inte höja ryggen, sänka halsen och ta ut steget. Jag har ju kollat upp henne många gånger utan att någon kan hitta något fel samt provat och bytt sadel en massa gånger tills vi hittade en som faktiskt föll henne i smaken, dock är det en dressyrsadel, som en westernbiten som jag hellre skulle ha sett varit en westernsadel, men vad gör man inte för sina pållar? Hon har gjort så gott hon har kunnat hela helgen, men efter många timmar i sadeln i rad så är det bara att konstatera på söndag eftermiddag att hon faktiskt är öm i ryggen, något som jag inte kunnat klämma fram förut när jag bara har ridit 45minuter - en timme i sträck. Ska kolla upp det så fort det går nu i veckan och hoppas att det finns någon som kan tala om exakt vad som är fel och på så vis kan hjälpa henne. Elly som tidigare inte varit så överväldigad när jag kommit till hagen för att hämta henne kom klivandes med raska steg rakt emot mig för första gången på söndagmorgonen när vi skulle iväg igen. Bara det var värt helgens ansträngningar, och bara någon som håller på med hästar kan nog förstå känslan som uppstår. Vad var det som just hände?! Överlycklig Frida!

I övrigt så har John, anläggning, anordnare och matlagerska varit toppenbra och kan varmt rekommenderas till vem som helst som håller på med hästar i vilken inriktning som helst. Både ridande och de som bara höll på med arbete från marken har haft roligt och tagit med sig en massa matnyttig information att klura på under en lång tid framöver. 

Övriga funderingar som poppat upp under en längre tid nu är att byta jobb på endera sättet. Det jag helst av allt vill göra just nu är att jobba med hästarna på ett eller annat sätt. Gärna i egen regi. Så problemet är väl följande; vad kan man leva på i dessa tider som inbegriper hästar? Vad är det värt att offra för att kunna göra det? Är det värt mödan att vara uppbunden varje dag för att genomföra detta och finns det något sätt att få helgerna eller några andra veckodagar fria? Hur mycket/lite pengar måste man tjäna för att inte känna att man slavarbetar egentligen? Alla som har jobbat med hästar vet ju att det är dygnet runt och året runt som gäller, men skulle man på något vis kunna dela bördan med någon utan att för den delen utnyttja någon eller för den delen sammhällssystemet som många hästföretagare verkar göra? Problemet i sig är ju inte att binda upp sig hemikring, för det stör mig inte att vara hemma alls, men man behöver ju få vara ledig ibland för att hinna återhämta sig... Har ju möjligheten att hålla lektioner i både hästhantering och ridning, samt ha inackorderingar, eller för den delen seminstation eller någonting annat. Någon som har fler förslag? Ju fler ben att stå på man har destå stadigare står man ju. Tänker boka en träff med LRFs coach endera dagen så man endera kan komma vidare med detta eller slänga ideérna i soptunnan om det verkligen är där de hör hemma - bara så man får allt ur huvudet någon gång eller KOMMER IGÅNG! "Man måste våga för att vinna" är ju ett bra och sant talesätt. Tyvärr fins det ju även ett som heter "Vinna eller försvinna" som är minst lika sant! Och vinner man då inte, vad återstår?  

Några betäckningar har börjat poppa in. Roligt! Elly ska få träffa Doc nästa brunst om vinterpälsen har kommit av till dess, annars blir det till att vänta ytterligare tre veckor. Håll tummarna!

I slutet på nästa vecka ska jag och sambon ut på en tvådagars minisemester. Vi ska åka på bussresa - som ett riktigt pensionärspar! - till Östersund med omnejd tillsammans med LRF och gå på studiebesök på diverse gårdar och kolla efter lite inspiration och nya idéer. Eller är det bara maten och hotellvistelsen som drar? Det återstår att se när vi kommer hem igen. 

 

Till nästa inspirerande eller frustrerande tanke dyker upp i min halvt förvirrade hjärna...

Ha det så gott!

 

 

 

 

9 apr 2013